2024-09-25

Koldioxidprovtagning – varför, var och när? Del 1: EU ETS

För några år sedan introducerade OPSIS dioxinprovtagaren DX100 som i första hand är avsedd för avfallsförbränningsanläggningar som behöver övervaka och rapportera utsläpp av dioxiner. Genom ett tillägg kan samma enhet också användas för provtagning av koldioxid (CO₂). Systemet erbjuds även för ren CO₂-provtagning under produktnamnet CO200. Vi skall ta en närmre titt på fallen där CO₂-provtagning är av intresse men först en introduktion till EU ETS!

EU ETS

EU:s ”Emissions Trading System” (EU ETS eller bara ETS) det vill säga system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (greenhouse gases, GHG) började gälla 2005. Det har utvecklats därefter och fortsätter att utvecklas. Det sägs nu vara världens mest omfattande system för att styra GHG-utsläpp. Det är därmed också ett viktigt verktyg för att begränsa den globala uppvärmningen och de pågående klimatförändringarna.

Utövare av verksamheter som faller under ETS måste (a) övervaka sina utsläpp av växthusgaser till omgivningsluften, (b) rapportera dessa utsläpp till övervakande myndigheter, och (c) införskaffa och lämna över motsvarande antal utsläppsrätter till dessa myndigheter.

Utsläppsrätter

Utsläppsrätter utfärdas av EU och görs i stor utsträckning tillgängliga på en öppen marknad där rätterna kan köpas och säljas. EU bestämmer det totala antalet nya rätter som utfärdas och kan därigenom också styra över en allt större del av GHG-utsläppen.

För att förhindra alltför stora negativa effekter av ETS kan verksamhetsutövare ansöka om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Sådana rätter utfärdas baserat på typ av industri, produktionsvolymer, och risken för att produktionen flyttas utanför EU.

ETS i industrin

ETS omfattar för närvarande (2024) omkring 11.000 individuella verksamheter inom EU som är verksamma inom många typer av stora industrier. Detta inkluderar till exempel kraftgenerering, raffinaderier, stål- och aluminiumproduktion, cementindustri, glastillverkning, och massa- och pappersbruk.

Listan över gaser som klassas som GHG omfattar koldioxid (CO₂), metan (CH₄), lustgas (N₂O) och ett antal fluorföreningar. För de flesta typer av industrier är det för närvarande dock bara CO₂-utsläpp som omfattas av ETS så denna artikel fokuserar fortsättningsvis på CO₂.

Det finns olika sätt att bestämma CO₂-utsläppen. Som exempel kan inkommande flöden av bränsle och råmaterial övervakas. Genom att multiplicera dessa värden med schablonvärden på emissionsfaktorer (ofta olika för olika typer av industrier, bränslen och andra material) så erhålls utsläppen angivna som ton CO₂ per år.

Ett annat sätt är direkta mätningar av rökgasflöde och CO₂-halt i rökgaserna som släpps ut till omgivningsluften. CO₂-utsläppen erhålls genom att multiplicera dessa storheter.

ETS-cykeln

Alla ETS-relaterade aktiviteter är kopplade till kalenderåret. Senast i slutet av mars skall CO₂-emissionerna under föregående år rapporteras till övervakande myndighet. Rapporten granskas och myndigheten meddelar det antal utsläppsrätter som verksamhetsutövaren skall lämna in. Ett ton utsläppt CO₂ motsvarar en rätt. Rätterna skall lämnas över senast i slutet av september. Det är upp till verksamhetsutövaren att skaffa det nödvändiga antalet rätter innan dess. Det antal utsläppsrätter som fås gratis (om några) räcker normalt inte och utövaren måste därför köpa rätterna på den öppna marknaden.

Handel med utsläppsrätter

Utsläppsrätter görs tillgängliga och handlas på den europeiska energibörsen European Energy Exchange, EEX. Rätterna har spotpriser som varierar med utbud och efterfrågan. Utövare kan köpa rätter när som helst. De upphör aldrig att gälla och det är möjligt att spara rätter till kommande år, och även handla med dem precis som med värdepapper och valutor.

Ögonblicksbild från EEX webbplats där CO₂-utsläppsrätterna handlas.

Intäkterna som EU får från försäljningen av utsläppsrätter fördelas bland medlemsstaterna och går direkt in i respektive statsbudget.

I nästa del

Så långt bakgrunden till bloggämnet ”CO₂-provtagning”. ETS innehåller undantag och det blir lite snårigt när en industri använder en blandning av fossila och biogena bränslen. Det är dock här som det blir intressant med CO₂-provtagning. Det finns mer om detta i den andra och sista delen av den här korta bloggserien – klicka på den här länken>> för att läsa vidare!