2024-10-09

Koldioxidprovtagning – varför, var och när? Del 2: ETS-undantag och kostnader

I den inledande delen av den här korta bloggserien (klicka här>> för att läsa) tog vi en första titt på det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter, EU ETS. Det blir dock lite mer komplicerat än så genom ett antal undantag, men rätt hanterat ger det också en möjlighet att minska antalet utsläppsrätter som behövs och därmed följande kostnader.

Undantag

Det finns dock åtskilliga situationer där ETS inte gäller eller har begränsad verkan. Gällande industriell produktion så finns det först och främst en lägsta gräns på 20 MW tillförd termisk effekt för att ETS skall aktiveras. För det andra bidrar CO₂ som uppstår vid förbränning av biomassa inte till någon nettoväxthuseffekt och verksamheter som använder biomassa som bränsle och därför har netto-nollutsläpp av CO₂ behöver inte lämna över utsläppsrätter till myndigheterna.

Ett annat undantag som ETS erbjuder gäller avfallsförbränning och särskilt noterbart avfallsenergianläggningar. Här har Sverige dock valt att även inkludera de senare i den nationella tillämpningen av ETS. EU håller dessutom på att komma ifatt dessa tankebanor. Från och med 2024 skall alla avfallsförbränningsanläggningar inom EU övervaka och redovisa sina CO₂-utsläpp. EU-kommissionen har också för avsikt att lägga fram en genomförandeplan i mitten av 2026 som siktar på att avfallsenergianläggningar för hushållsavfall skall inkluderas fullt ut i ETS från 2028.

Blandbränslen

Undantaget för CO₂-utsläpp som kommer från förbränning av biomassa (”bio-CO₂”) gäller även för blandbränslen där en del är biomassa och en del har fossilt ursprung. Detta förekommer inte minst vid avfallsenergianläggningar där hushållsavfall förbränns. I de flesta EU-länderna omfattas den typen av anläggningar ännu inte av ETS fullt ut men det ser alltså ut att komma att ändras, och i Sverige är de redan inkluderade. Blandbränsle kan dessutom även förekomma i andra sammanhang, till exempel vid cementtillverkning. Verksamhetsutövare som lyder under ETS och använder sådana blandbränslen behöver införskaffa och lämna in utsläppsrätter för de fossila CO₂-utsläppen, men bara för dessa. Här finns stora pengar att spara genom att inte redovisa större utsläpp än nödvändigt.

Det enklaste men inte nödvändigtvis det billigaste sättet att bestämma förhållandet mellan bio-CO₂ och total CO₂ (biomassafraktionen) är att använda en schablon som behörig myndighet bestämmer, i Sverige Naturvårdsverket. Det finns dock även en möjlighet att mäta den faktiska biomassafraktionen genom provtagning av CO₂ i rökgaserna och efterföljande kol-14-analys. Det är här som OPSIS DX100 och CO200 kommer in i bilden.

Flaskan där CO₂-provet samlas in. Rökgasen tillförs via den tunna slangen som leder ner i vätskan och där CO₂ reagerar med natriumhydroxid (NaOH). Då bildas natriumkarbonat (Na₂CO₃) som kan extraheras och skickas till ett laboratorium för isotopanalys (¹⁴C, kol-14). Ju mindre andel kol-14 desto mer fossil CO₂.

Kostnader för tillstånd – ett exempel

Provtagning och efterföljande analys av andelen bio-CO₂ har förstås en kostnad men besparingarna genom minskat behov av utsläppsrätter kan ändå vara mycket stora.

Grovt räknat (det finns exakta schablonvärden att använda vid rapportering) ger förbränning av ett ton blandat hushållsavfall utsläpp av omkring ett ton CO₂. Vidare förbränner en medelstor avfallsenergianläggning i storleksordningen 100.000 ton avfall per år så låt oss använda detta värde som beräkningsexempel. Låt oss också anta att schablonvärdet för biomassafraktionen som myndigheterna har bestämt är 50 %. Verksamhetsutövaren måste då införskaffa och överlämna 50.000 utsläppsrätter under ETS varje år.

Med nuvarande pris på ca 70 EUR per utsläppsrätt blir kostnaden för verksamhetsutövarens fossila CO₂-utsläpp omkring 3,5 MEUR per år. Detta minskas om utövaren tilldelas gratis utsläppsrätter men det verkar inte ske i någon större utsträckning i denna bransch.

Provtagning – vad vinner verksamhetsutövaren på det?

Exemplet ovan är bara en grov uppskattning men låt oss ändå ta en titt på vad biomassafraktionen har för betydelse. Om verksamhetsutövaren kan visa på så lite som en procentenhet lägre biomassafraktion än vad schablonen säger blir besparingen genom minskat behov av utsläppsrätter 0,01 x 3,5 MEUR = 35 kEUR per år. Detta täcker kostnaden för provtagningsutrustningen (kapitalkostnad, avskrivning), arbete och provanalys, och ger även en nettobesparing på sista raden.

En lite större avfallsenergianläggning (låt oss säga 2-300.000 ton avfall/år) med en högre andel bio-CO₂ (säg 5 procentenheter över schablonen) skulle få en besparing på storleksordningen 500 kEUR per år genom provtagning och analys av CO₂-utsläppens ursprung. Investeringen i en CO₂-provtagare är då lätt att motivera även om produktionen eller andelen bio-CO₂ skulle vara lägre under vissa perioder.

Vill du veta mer om OPSIS DX100 eller CO200? Du kan läsa mer om våra provtagare på våra produktsidor, och tveka inte att ta kontakt med OPSIS om du har frågor!